0 5 : 1 9

något jag tycker är bland det värsta och jobbigaste som finns, det är när jag sitter i min säng och stirrar ut i tomma intet och känner hur tårarna rinner sakta ner på kinderna men snabbt ändrar farten och börjar rinna fortare och fortare. samtidgt som jag känner hur svårt jag får att andas och hur ont det gör i magen. 
jag är helt tom. jag hittar inte mig själv. bland alla känslor och tankar. hur kan man veta vem man är? hur vet man vem man kommer att bli? hur/när/varför?

det gör alltid lika ont varje gång att sitta på min säng och gråta. utan att veta varför man egentligen började gråta? utan att veta varför tårarna faller ner på kinderna. det är lika varje gång. jag vet inte varför men jag vet varför det gör så ont. men jag vet inte hur det gör så ont. jag vet inte om jag orkar gå i det tomma och inte våga känna. jag vet inte! ingenting. 
jag har mitt eget liv öppet i mina egna händer, men jag saknar något som kan hålla om mitt liv när det blåser kallt om natten eller då det känns extra tungt. jag vill veta att det finna någon. jag vill veta vart jag har mig själv i mitt liv. jag har aldrig glömt bort vem jag är men jag har bara inte hittat den jag vill vara.
jag lovar att hitta den jag vill vara där ute någonstans i den stora världen. jag vill känna mig levande igen. men hur gör jag det?

puss / cajsa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0