cajsasundstrom

morgonen var fin. solen tittade fram och gjorde himmelen lila-rosa. vackert! men där mitt bland allt stod hon, med trött ögon och en trött och tung kropp. inte alls lika fin som morgonen. hon hade gjort ett försöka att täcka det trötta och slitna. fast lyckades inte. egentligen blev hon bara mer trött av alla försök. det hugger i hjärtat. det slår tunga men snabba slag. nästan så det syns på henne. hon ser ut att ha svårt att hålla kvar allt. det brister och hon faller i gråt. alla kan se hur tårarna rinner ner på hennes lite för väl sminkade kinder. denna fina morgon... blev inte så fin.